Den äldsta bevarade namnuppgiften på Ormsös första präst är från 1539. Därefter finns ett kyrkovisitationsprotokoll från 1596, där sägnen, som säger att den danske kungen grundade kyrkan 1219, är införd. Denna hade då berättats från generation till generation i mer än 300 år innan den nedtecknades och kan därför inte tillmätas något vetenskapligt källvärde. Sannolikt har der flesta av församlingens präster varit svenskspråkiga och hämtats från Sverige eller Finland.

I början på 1600-talet omnämns prästbönderna för första gången. Det var tolv bondgårdar i Kärrslätt som stod för prästens försörjning. Detta system avskaffa des inte förrän 1920-talet, då all mark som kyrkan ägde förstatligades. Försam- lingen och prästbönderna betalade arrende till staten. Först sedan godset på Magnushov styckats och delats ut till ormsöbönderna fick även prästbönderna äganderätten till sina gårdar och församlingen fick tillbaka ca 52 ha av sin tidigare mark.

En frireligiös väckelserörelse uppstod i slutet av 1800-talet och missionären och läraren Lars Johan Österblom kom 1873 till Ormsö. Han startade folkskola i Hullo som dess förste lärare. Det byggdes bönehus i flera byar och folk sökte sig dit. Så småningom blev det stridigheter mellan Österblom och kyrkoherde Nordgren som sökte stöd hos den kyrkliga överheten. Detta ledde till, att han med stöd av den ortodoxa kyrkan i Reval (Tallinn) utvisades från Estland 1887.

År 1921 tillträdde pastor John Klasson kyrkoherdetjänsten på Ormsö. Han förnyade och utvecklade det stagnerade församlingsarbetet. Samarbetade med de olika friförsamlingarna och han besökte ofta bönehusen ute i byarna. Även fru Klasson deltog aktivt i församlingsarbetet med bl.a söndagsskolan, syföreningen och kyrkokören. Under Klassons tid gjordes en genomgripande restaurering av kyrkan. Samtidigt tog man sig an kyrkogården. Prästgården fick också en upprustning och målades med svensk rödfärg. På våren 1929, när alla reparationer var slutförda invigdes, kyrkan åter för gudstjänstbruk.

År 1930 blev det prästbyte. Då kom kyrkoherde Karl Nilsson (Hammarin) med fru till Ormsö. De fortsatte paret Klassons aktiva församlingsarbete med en ännu kraftigare satsning på ungdomen. Man fick även fart på den avsomnade nykterhets föreningen "Framåt". År 1931 påbörjades, med kyrkoherden som initiativtagare inrättandet av en sjukstuga och ett litet ålderdomshem i klockargården på Håkabackan. Dessa invigdes 1935. Senare samma år lämnade Karl Nilsson Hammarin Ormsö för att tillträda tjänsten som kontraktsprost och svensk sjömanspräst i Tallinn.

Han eftertäddes 1935 av Hjalmar Pöhl som blev församlingens sista kyrkoherde. År 1937 blev han prost för det svenska kontraktet i Estland. Man minns Hjalmar Pöhl för hans stora insatser för den estlandssvenska folkgruppens överflyttning till Sverige under andra världskriget.

<< tillbaka