kn_tillb.gif (1546 bytes)

Notiser ur S:t Olai kyrka och församlings historia
1219 Grundläggs en kyrka enligt en muntlig tradition som nedtecknades vid kyrkovisitationen 1596.
1400-1450 Byggs koret i sten och långhuset får bli kvar i trä.
1539 Ormsös förste till namnet kände präst, Johannes Duuell, är omnämnd i en testamentestvist.
1563 Plundras kyrkan, altaret slås sönder, kyrksilvret och kyrkklockan rövas bort.
1596 Äger en stor kyrkovisitation rum och är det äldsta bevarade dokumentet över kyrkan och församlingen. Vid detta tillfälle nedtecknades sägnen om kyrkans tillkomst.
1626 Omnämns kyrkbönderna i Kärrslätt för första gången
1632 Byggs långhuset i sten.
1738 Får kyrkan nya fönsterramar och dörrar
1740 Inköps en nattvardskalk i Hapsal. Tillverkad år 1514 i Tallinn. Samma år får kyrkan soluret som placeras utanför lilla ingången.
1820 Byggs ett benhus utanför korets norra sida. Detta revs på 1920-talet.
1923 Förstatligas kyrkans jord.
1924 Betalar församlingen 24 0000 emk. i arrende till staten. Kyrkogården rensas från skog och murarna repareras. Gångar på gravgården anläggs, de gamla gravarna ställs i ordning och brunnen anläggs.
Ormsö kyrkokör bildas av fru Klasson.
1929 Målas kyrkan invändigt och förses med fyra järnkaminer samt ny golvmatta. Altaret och predikstolen målas i sina ursprungliga färger samt får nytt antipendium och nya beklädnader. Dubbelfönster sätts in. Det lilla fönstret i koret tas upp igen och orgeln repareras, även yttertaket tjärades. Minnesstenen utanför kyrkan över de i Frihetskriget fallna reses. (Den enda kvarvarande på sin ursprungliga plats i hela Estland). I kyrkan sätts minnestavlor upp över de ormsöbor som havet tagit och ej återfunnits och citat: "ej blifvit kristeligt begrafvna".
1935 I samband med invigningen av sjukstugan och ålderdomshemmet i den gamla klockargården på Håkabackan hålls en högtidsgudtjänst i kyrkan.
1943 Hålls den sista konfirmationen och församlingsarbetet upphör successivt.
1944 Lördagen den 15 juli kl.17.30-17.50 rings sista helgmålsringningen före uppbrottet.
1988 Under förespegling att det ska bli en allmän samlingslokal ger myndigheterna tillstånd till restaurering av kyrkan. I december samlas några f.d ormsöbor i Stockholm och bildar Fonden för restaurering av Ormsö kyrka, d.v.s Ormsö Kyrkofond.
1989 Ormsö kyrkofond konstituerar sig och insamlingsarbetet kommer igång på allvar.
1990 På Olofsdagen 29 juli står kyrkan klar och återinvigs av Estlands ärkebiskop, tillsammans med biskoparna från Borgå i Finland och Stockholm. Närmare 2000 personer, "gamla" ormsöbor, deras ättlingar och andra besöker Ormsö för att övervara ceremonien och för att återse den gamla hembygden.

I november invigs vid en högtidlig ceremoni i kyrkan, nya stentavlor över de som aldrig återkom från mobiliseringarna, deportationerna och krigstjänsten under andra världskriget samt deportationerna som gjordes efter krigsslutet fram till 1956.
Samtidigt satte man upp kopior av de gamla stentavlorna från 1929 som under ockupationsåren hade blivit förstörda och sönderslagna.

1997 Hängrännor och stuprör sätts upp och dränering av dagvattnet anordnas. Delar av det gamla altaret återfinns i Hapsals museum.
1998 En donation från en fd ormsöbo, Katarina Larsson f. Törnblom  möjliggjorde omkalkning av kyrkan.
  Editor: Hammermans i Järfälla
Publicerad: 1998-01-25, ändrad: 2008-01-26