Trots 44 år av sovjetisk ockupation präglades ön fortfarande av århundraden av estlandssvensk bosättning och kultur. Detta fick öns dåvarande skogvaktare Ants Varblane med sin fru Sölvi, öns läkare, samt läraren och arkitekten Ants Rajando att intressera sig för kyrkan och de tog initiativet till restaureringen. Under förespegling av, att den skulle användas till kommunal samlingslokal, började man, tillsammans med arkitekten Tõnu Parmakson att bearbeta myndigheterna för att få till stånd en restaurering. Hösten 1988 gav myndigheterna sitt tillstånd och man satte igång.
Samtidigt hade estlandssvenska ättlingar i Estland bildat Samfundet för Estlandssvensk Kultur (SESK) som stöttade renoveringsplanerna av Ormsö kyrka. SESK blev en systerorganisation till SOV i Sverige och fick i sin tur stöd av estlandssvenskarna i Sverige. Så småningom etablerades också kontakt med Ormsö Kyrkofond i Stockholm, som hade bildats endast för ändamålet att stödja restaureringen av kyrkan.

Från vänster: Sölvi Varblane, Katarina Landman, Ants Varblane och Tõnu Parmakson

Ormsö kyrka nykalkad och redo för återinvigning. Foto E. Ahlberg

Kyrkan i vinterskrud 1998.

<< tillbaka